Och barnen har haft sovmorgon idag. Ska snart bege mig och lämna Sander på dagis sen ska jag och Anders köra till Ängelholm där vi ska tillbringa eftermiddagen.

Känns mysigt att ha barnen nu, vet inte hur länge Fredrik är borta denna gången men det gör inget för jag har såklart gärna barnen hos mig.

I går startade termin 6 av 7 på socionomprogrammet. Kunde inte närvara igår men ska åka upp i morgon. det känns konstigt att man redan har gått 5 terminer och bara har 2 kvar, verkligheten kommer springande, bara hoppas att man får ett jobb sen men varför ska man inte få det? Och jag har ju trots allt mitt jobb på Vidåsen kvar, det kommer jag inte att släppa förrän jag har ett annat. Det är ju faktiskt en trygghet.

Hoppas älskling kommer i morgon med, saknar honom när han inte är här men nu är det förhoppningsvis inte långt kvar innan vi kommer vara tillsammans varje dag.

Annars är allt bra eller nä det är det inte, jag kämpar för att komma tillbaka till mitt vanliga jag igen efter att vara nere i en depression, känns faktiskt som om medicinen äntligen börjar verka så smått, än har jag långt kvar men det känns som om jag har tagit ett par trappsteg upp iallafall och det är alltid en början. Har höjt medicindosen med så nu får vi se om jag tar ytterligare ett par steg upp.

Det är inte konstigt att man har mått som man har gjort med tanke på allt som har hänt det senaste året. Men som sagt nu är jag på väg upp igen.

En annan sak jag längtar till är i slutet av mars då jag äntligen får träffa min älskade moster Sessan igen....denna gången kommer jag inte att låta henne åka hem igen.

Nä nu är det dags att ta på barnen och sen ska vi bege oss

KRAM

Älskar dig snutte