nettanhuss

Alla inlägg den 2 februari 2011

Av Anette - 2 februari 2011 11:20

Den här morgonen. . .
ska jag le när jag ser ditt ansikte
och skratta när jag känner att jag vill gråta

Den här morgonen. . .
ska jag låta dig välja vad du vill ha på dig
och säga hur fint det blev

Den här morgonen. . .
ska jag kliva över tvätten, lyfta upp dig
och ta med dig ut till lekparken

Den här morgonen. . .
ska jag låta disken ligga kvar odiskad
och låta dig lära mig hur man lägger det där pusslet

 Den här kvällen. . .
ska jag dra ut telefonkontakten och låta bli att sätta på datorn
och sitta med dig på gården och blåsa bubblor

Den här kvällen. . .
ska jag inte skrika åt dig en enda gång, inte ens det minsta grymt
när du skriker och gråter efter glassbilen
och om den kommer förbi går jag ut och köper en glass

Den här kvällen. . .
ska jag inte oroa mig för vad du ska bli när du vuxit upp
eller fundera lite extra på varje beslut jag har tagit som rör dig

Den här kvällen. . .
kommer jag att låta dig hjälpa mig att baka kakor
och jag kommer inte att stå lutad över dig för att tillrättavisa dig

Den här kvällen. . .
kommer jag att ta oss till McDonald´s
och köpa oss varsin Happy Meal så vi båda kan få leksakerna

Den här kvällen. . .
kommer jag att hålla dig i mina armar och berätta om hur du föddes
och hur mycket jag älskar dig

Den här kvällen. . .
kommer jag att låta dig stänka i badkaret
och lova att inte bli arg

Den här kvällen. . .
kommer jag att låta dig stanna uppe sent
medan vi sitter på verandan och räknar alla stjärnor 

Den här kvällen. . .
kommer jag att sitta nära dig i timmar
och missa mina favoritprogram på TV

Den här kvällen. . .
när jag drar mina fingrar genom ditt hår medan du ber
kommer jag att tacka Gud för Den finaste gåvan som givits

Jag kommer att tänka på de mammor och pappor
som letar efter sina försvunna barn,
de mammor och pappor som besöker sina barns gravar
i stället för deras sovrum,
de mammor och pappor som är på sjukhus för att med gränslös sorg
se sina barn lida och för sitt inre skrika att dom inte klarar mer

 Och när jag kysser dig god natt kommer jag att hålla dig litet hårdare, litet längre.
Det är då jag kommer att tacka Gud för dig och inte be honom om något mer. . .
. . . utom en dag till

Av Anette - 2 februari 2011 11:14

Följande lånade jag i Nancys blogg. Den manar verkligen till eftertanke...


På en geriatisk avdelning på ett sjukhus i Skottland fanns en gammal dam som inte såg ut att intressera sig för omgivningen utan bara satt och stirrade ut genom ett fönster.
När hon var död , fann man denna dikt bland hennes papper.

 

gör vad ni ber mej och äter när ni vill. Jag är ett tioårs barn med en far och en mor, som älskar mej och min syster och min bror.
En sextonårs flicka smäcker o grann med drömmar att snart få möta en man. En brud vid snar tjugo – mitt
hjärta slår volt vid minnet av löften jag givit och hållit.

VAD SER NI SYSTAR?

Vad ser ni systrar, vad ser ni, säg? Vad tänker ni inom er när ni tittat på mej ”En knarrig gammal gumma , inte
särskilt kvick, osäker om vanor, med frånvarande blick, som spiller ut maten och inte ger svar, när ni muttrar
om henne som aldrig blir klar.” Som inte ser ut att märka vad ni gör och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,
som viljelöst låter göra hur ni vill med matning och tvättning, och allt som hör till. Är det så ni tänker, när ni ser mej, säg. Öppna ögonen systrar, titta närmare på mej.

Jag skall tala om vem jag är som sitter här så still som

Vid tjugofem – nu har jag mina egna små, som behöver mej i hemmets lugna vrå. En kvinna på tretti , mina barn
växer fort och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de vuxna och alla flyger ut, men maken är kvar och glädjen är ej slut. Vid femti kommer barnbarn
och fyller upp vår dag, Åter har vi småttingar, min älskade o jag.

Mörka dagar faller över mej, min make är död, jag går mot en framtid i ensamhet och nöd, de mina har nog
av att ordna med sitt men minnet av åren och kärleken är mitt.

Naturen är grym. När man är gammal och krokig får den en att verka en aning tokig. Nu är jag bara en gammal kvinna , som sett krafterna tyna och charmen
försvinna. Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka. Då o då uppfylla mitt medfarna hjärta jag minns min glädje och lever om livet på nytt, jag tänker på åren, de alltför få som flytt, och accepterar kalla fakta att inget kan bestå.

Om ni öppnar era ögon, systrar, så ser ni ej bara en gammal gumma.
Kom närmare, se MEJ!

Ovido - Quiz & Flashcards