Anhåller härmed om att få sluta som vuxen. Jag har beslutat mig för att återgå till att bli åtta år, med de skyldigheter som ingår i detta.

Jag vill kunna gå till McDonalds och tro att jag sitter på en fyrstjärnig restaurant.

Jag vill kunna låta pinnar segla ikapp i en bäck, och jag vill kunna bygga ett slott av gamla kartonger.

Jag vill kunna tro att nonstop är roligare än pengar eftersom man faktiskt kan äta dem.

Jag vill sitta under en stor ek med några kompisar och sälja saft till förbipasserande en varm sommardag.

Jag vill återvända till en tid då livet var enkelt och lätt att leva; då det mesta handlade om färger, pluttifikationstabeller, fåniga ramsor, och väldigt lite bekymrade, eftersom du inte visste vad du inte visste, och du brydde dig i alla fall inte om det.

Du kunde bara vara glad eftersom du var lyckligt ovetande om allt som kunde göra dig orolig eller bekymrad.

Jag vill tro att världen är ett enda stort nöjesfält.
Att alla människor är pålitliga, goda och ärliga.

Jag vill kunna tro att allt är möjligt. Jag vill kunna blunda för sånt som är krångligt och besvärligt, och jag vill kunna bli glad och uppspelt över småsaker igen.

Jag vill leva enkelt och lätt igen. Jag vill inte att min dag ska bestå av datorhaverier, berg av pappersarbete, deprimerande nyheter, försök att överleva flera dagar varje månad än det finns pengar till,
räkningar, skvaller, sjukdom,
och förluster av nära och kära.

Jag vill tro på leenden, kramar, snälla ord, sanning,
rättvisa, fred, drömmar, snöänglar och på fantasin.

Ja, . . . så här är då mitt checkhäfte, mina kreditkort, bilnycklarna och mina deklarationsblanketter.
Jag avgår från posten som vuxen från och med idag.

Om du av någon anledning vill diskutera detta med mig, så blir du tvungen att fånga mig först.

En historia berättar om två vänner som gick i en öken. Vid ett tillfälle under turen började de att bråka, och den ena gav den andra en snyting. Han kände sig sårad, men utan att säga något, skrev han i sanden:
"IDAG GAV MIN BÄSTA VÄN MIG EN SNYTING"

De fortsatte att vandra till de hittade en oas, där de bestämde sig för att ta ett bad. Den vännen som fått en snyting, höll på att drunkna, men blev räddad av den andra vännen. När han hade hämtat sig, graverade han på en sten:
"IDAG RÄDDADE MIN BÄSTA VÄN MITT LIV".

Vännen som hade gett sin bästa vän en snyting och räddat hans liv, frågade: "När jag slog dig - skrev du i sanden, och nu graverar du i en sten - Varför?

Den andra vännen svarade: "När någon gör oss illa, bör vi skriva det i sanden, där förlåtelsens vindar kan sudda bort det. Men när någon gör något gott för oss, bör vi gravera det i sten, så ingen kan sudda ut det".

LÄR DIG ATT SKRIVA DINA "SÅR" I SANDEN OCH GRAVERA DIN "LYCKA" I STEN.

Det tar en minut att möte en speciell människa. En timme att värdesätta personen. En dag att älska personen. Men ett HELT liv att glömma den.

TA DIG TID ATT LEVA!!

Dag 3 kommer att bli änu svårare på ett sätt men jag kommer inte att lämna ut för mycket...

Då var det ytterligare en morgon man vaknade upp till här nu, en morgon då barnen kommer upp och kramar en och säger att de älskar en...finns inget som är mysigare än det på morgonen eller ja inte alls nästan iallafall, det finns saker som är lika mysiga och det är att vakna upp bredvid mannen man älskar, mannen med stort M...och den mannen får jag inte vakna upp bredvid varje morgon men när han är hos mig känner jag mig hel...han får mig att bli lycklig....

Snart dags för frukost här i huset...jag har börjat dagen med en kopp kaffe och frukosten för min del blir inte förren jag har lämnat barnen på dagis, gillar inte att äta på morgonen och tyvärr blir det så att det kan gå många timmar till jag äter på morgonen...men jag har alltid varit sådan...

Plugga resten av dagen inför tentan i morgon gah börjar få lite smått panik nu för att jag inte ska klara den men man ska tänka positivt när det gäller och innerst inne vet jag att jag kommer att klara den....bara man tar det lugnt och verkligen tänker efter när man sitter där och inte stressar upp sig.....

Pratade med min älskade pappa i gårkväll med, han ringde ganska sent som vanligt och vi pratade bort en timme ca men det är alltid lika kul att prata med hnom så det gör inte mig någonting....ringde honom i helgen och då svarade han inte...i går frågade han vad jag ville och jag svarade bara att jag inte ville någonting särsklit men att jag saknade honom och det gjorde han med med mig sa han....tyvärr ses vi aldeles för sällan men det måste bli ändring på det.....hrm det säger man alltid men sen kommer det så mycket ivägen hihihi...

Nu har barnen fått frukost och jag sitter här med det sista i min kaffekopp...sen ska vi ta på oss och åka ner till dagis.

Kram på en stund

<3 Älskar er alla mina goseälsklingar <3

<3 Chrille min älskling tack för att du finns och att du är du ....du gör mig hel och lycklig - Älskar dig mer än ord kan beskriva <3

Då var det dags att att beskriva min första kärlek...

Jag var 15 år och via en kompis blev jag tillsammans med en kille från Trelleborg.

Mattias hette han eller ja heter fortfarande. Det var en riktig tonårskärlek med allt vad de känslorna innebar....vi var tillsammans i tre år sammanlagt med många uppehåll....det är så svårt att beskriva så här många år efter...även om det var min första kärlek så var det inte min största, har fortfarande kontakt med honom eller ja jag har honom som vän på FB men vi pratar aldrig.

Vi träffades nästan varje helg och jag var mycket nere hos honom.....

Det var ett mycket struligt förhållande men eftersom man var ung då så var det normalt..

Pappa i synnerhet var inte så glad att hans *lilla prinsessa* hade träffat en kille...hihi kommer ihåg det fortfarande hur han satt och mumlade varje gång jag skulle träffa honom....och hur noga han var att alltid berätta att man skulle skydda sig....då tyckte man att han var tjatig men nnu när man har egna barn så förstår man att det bara var av ren omtanke och kärlek han sa det...

Ja mycket mer än så här har jag inte att skriva om när det gäller min första kärlek...